De flesta av oss ser fram emot att kunna åka bort ibland. En semester. En weekend. Ett bröllop. Ett par dagar hos släkten.
Och det ska vi också kunna göra.
Men när vi har häst följer ansvaret med – även när vi tänker att vi tar ledigt.
Den frågan är egentligen ganska enkel:
Vem har ansvaret för din häst när du inte är där?
Inte vem som fyller på vatten.
Inte vem som slänger in hö.
Utan vem som faktiskt har ansvaret.
Ansvar lämnar man inte ifrån sig – man lämnar över det
Det är nog lätt att göra en omedveten tankevurpa.
På sommarbetet behöver ju ingen fodra hästarna. Gräset finns där. Vattnet finns där. Då känns det kanske som att det inte finns så mycket att lämna över.
Men tillsyn handlar om så mycket mer än mat och vatten.
Den handlar om att någon faktiskt ser hur just din häst mår.
Att någon upptäcker om den haltar, har skadat sig, fastnat i staketet, fått kolik, blivit ovanligt påverkad av insekter eller helt enkelt inte beter sig som den brukar.
Djurskyddsbestämmelserna finns inte för att hästar ska få mat. De finns för att levande djur behöver regelbunden tillsyn.
Om du vill läsa mer om vilka regler som gäller för hästar djurskyddsmässigt så hittar du dem här
”Jag är ju bara borta över helgen…”
En annan vanlig tanke är:
”Jag är ju bara borta två dagar.”
Men hästen vet inte om du är borta över en helg eller i tre veckor.
Den kan bli sjuk ändå.
Den kan skada sig ändå.
Det spelar egentligen ingen roll om du är borta ett dygn eller fjorton dagar.
Det är inte resans längd som avgör om något kan hända.
Det är därför en överlämning handlar om ansvar – inte om hur länge du ska vara borta.
”Det har aldrig hänt något förut, så varför skulle det börja göra det nu?”
Jag hör ibland:
”Min häst gör aldrig illa sig.”
”Den går bara där i hagen.”
Och oftast händer faktiskt ingenting.
Det är precis därför det är så lätt att tro att det alltid kommer att vara så.
Men hästar är levande djur.
De kan få kolik mitt i sommaren.
De kan trampa på något vasst.
De kan fastna i ett staket.
De kan bli kraftigt besvärade av insekter.
De kan plötsligt halta.
I sällsynta fall kan det inträffa riktigt allvarliga olyckor.
Det är inte sannolikt.
Men det är möjligt.
Och när det väl händer går det ofta fort.
Ansvaret finns inte för de dagar då allt fungerar. Det finns för den dag då det plötsligt inte gör det.
Någon kommer ändå att få ansvaret
När vi inte lämnar över ansvaret försvinner det inte.
Det hamnar bara hos någon annan.
Kanske hos stallkamraten som egentligen bara skulle titta till sina egna hästar.
Plötsligt står den personen där och inser att den, utan att ha blivit tillfrågad, förväntas ansvara för flera hästar till.
Det skapar lätt irritation.
Inte för att människor är ovilliga att hjälpa.
Utan för att de aldrig fick möjligheten att säga ja.
”Jag vill inte vara till besvär”
Kanske ligger det en annan tanke bakom också.
Jag tror att många egentligen inte låter bli att fråga för att de är oansvariga.
De låter bli för att de inte vill vara till besvär.
”Nu åker jag bort igen.”
”Nu måste jag fråga om hjälp igen.”
”Jag kan ju inte bara ta och ta.”
Den känslan är väldigt mänsklig.
Men den leder ofta till precis motsatsen mot vad vi önskar.
När vi inte frågar någon om hjälp finns risken att vi istället lägger ansvaret på någon utan att personen själv fått välja.
Att be om hjälp är inte att vara till besvär. Att låta bli kan däremot bli det.
Att fråga är egentligen att visa respekt.
Du säger:
”Det här är mitt ansvar. Skulle du vilja hjälpa mig?”
Då får den andra personen möjlighet att säga ja, nej eller kanske.
Och de allra flesta hästmänniskor hjälper gärna till när de blir tillfrågade.
Att hjälpa tillbaka
Om du känner att du frågar ofta är det helt okej att säga det högt.
”Jag inser att jag ber om hjälp igen. Hur kan jag hjälpa dig tillbaka?”
Den frågan öppnar ofta fler dörrar än man tror.
För de flesta handlar det inte om pengar.
Det kan handla om att erbjuda att mocka några dagar.
Ta fodringspass.
Köra till tävling.
Bjuda på en ridlektion.
Hjälpa till med något annat i vardagen.
Eller helt enkelt säga:
”Nästa gång du vill resa bort tar jag hand om din häst.”
De flesta stall fungerar faktiskt så.
Inte genom att alla räknar minuter eller tjänster.
Utan genom att människor hjälper varandra över tid.
Det viktiga är inte att varje tjänst blir exakt lika stor.
Det viktiga är att båda känner att relationen bygger på respekt och ömsesidighet.
Och ibland kanske man upptäcker att man faktiskt inte har möjlighet att ge tillbaka på det sätt man skulle vilja.
Då kan det vara värt att stanna upp en stund.
Finns det något annat jag kan bidra med?
Kan jag betala någon för hjälpen?
Kan jag dela upp ansvaret mellan flera personer?
Eller behöver jag se över hur min vardag faktiskt ser ut?
Det finns ett uttryck som säger:
Du kan göra vad du vill – men inte allt du vill.
Det gäller även som hästägare.
Att ta ansvar handlar också om att skapa rimliga förutsättningar, både för sig själv och för de människor som hjälper en.
För att ha häst innebär inte bara att ta ansvar för hästen.
Det innebär också att ta ansvar för människorna omkring den.
Det räcker inte att lämna över foderschemat
Jag känner till en hästägare som hade gjort nästan allting rätt.
Hon hade ordnat någon som tittade till hästen medan hon var bortrest.
Sedan blev hästen akut sjuk.
Veterinären behövde komma.
Efter undersökningen stod det klart att hästen sannolikt behövde transporteras till djurklinik.
Då kom frågorna.
Vilken klinik?
Vilket försäkringsbolag hade hästen?
Var fanns försäkringsnumret?
Vem hade rätt att fatta beslut om ägaren inte gick att nå?
Ägaren satt på ett flygplan.
Telefonen var avstängd.
Plötsligt blev frågor som ingen hade tänkt på väldigt viktiga.
Som tur var löste sig situationen.
Men den blev en tydlig påminnelse om att en överlämning inte bara handlar om att någon ska ge mat eller titta till hästen.
Den handlar om att den som hjälper dig vet hur den ska agera om något allvarligt händer.
Stall med uppstallningsavtal
Det är också värt att komma ihåg att många uppstallningsavtal innehåller en klausul om att stallägaren har rätt att tillkalla veterinär och, om hästägaren inte går att nå, låta veterinären fatta de akuta medicinska beslut som krävs för hästens bästa.
Det betyder däremot inte att de viktiga samtalen blir mindre viktiga.
Tvärtom.
Stallägaren eller den som ansvarar för hästen behöver fortfarande veta hur du ser på olika situationer, vilken klinik du föredrar, var försäkringsuppgifterna finns och om det finns några särskilda önskemål kring hästens vård.
Och står du i ett stall där ni inte har något skriftligt uppstallningsavtal blir de här frågorna kanske ännu viktigare att prata igenom i förväg.
Att våga prata om det svåraste
Jag känner också en hästägare med en äldre häst som levt ett långt och fint liv.
Inför en kort resa – bara ett par dagar – satte hon sig ner med den person som skulle ansvara för hästen.
Hon sa ungefär:
”Om min häst skulle få kolik medan jag är borta vill jag att du ringer veterinär. Om veterinären bedömer att det går att behandla hästen på ett rimligt sätt, då gör vi det. Men om prognosen är dålig och det enda alternativet är att förlänga lidandet, då har du mitt mandat att låta hästen somna in. Jag kommer aldrig att klandra dig för det beslutet.”
Den som fick ansvaret blev först överraskad.
Det är ett tungt samtal.
Men efteråt beskrev personen också en känsla av trygghet.
Inte för att någon trodde att det skulle hända.
Utan för att man visste hur man skulle agera om det osannolika ändå inträffade.
Ingen behövde stå ensam med ett omöjligt beslut.
Det som slår mig är att hästägaren inte skulle vara borta i flera veckor.
Hon skulle bara vara borta ett par dagar.
Ändå gjorde hon överlämningen.
För hon visste att olyckor inte tittar i kalendern innan de inträffar.
Gör det enkelt för den som hjälper dig
När du lämnar över ansvaret är det klokt att också lämna över information.
Till exempel:
- Var hästpasset finns.
- Vilket försäkringsbolag hästen är försäkrad i.
- Försäkringsnummer.
- Veterinärens telefonnummer.
- Kontaktuppgifter till dig.
- En anhörig eller reservkontakt om du inte går att nå.
- Vilken klinik du vill att hästen körs till om det behövs.
- Om det finns särskilda önskemål kring olika situationer.
Allt fler hästägare har idag en enkel informationslapp i stallskåpet eller pärmen.
Inte för att något ska hända.
Utan för att ingen ska behöva leta efter telefonnummer eller försöka gissa vad ägaren hade önskat om något faktiskt gör det.
Ansvar är också omtanke
Att planera inför att man ska resa bort handlar inte om att vara rädd.
Det handlar inte om att tro att det värsta kommer att hända.
Det handlar om omtanke.
Om hästen.
Och om den människa som hjälper dig.
För det finns få situationer som är svårare än att stå bredvid någon annans svårt sjuka häst och samtidigt känna att man inte vet vad ägaren hade velat göra.
Att planera för det värsta betyder inte att man tror att det kommer att hända.
Det betyder att man tar ansvar om det ändå skulle göra det.
Och kanske är det en av de finaste formerna av omtanke vi kan visa – både mot våra hästar och mot de människor som hjälper oss att ta hand om dem.
Gör det enkelt nästa gång du reser bort
Res bort med gott samvete – och ge den som hjälper dig rätt förutsättningar.
Jag har tagit fram ett kostnadsfritt verktyg som hjälper dig att lämna över ansvaret på ett tryggt sätt.
Verktyg 001 – Trygg överlämning innehåller en checklista och ett informationsblad där du enkelt kan fylla i allt den som tar hand om din häst kan behöva veta om något oväntat händer.
Du kan skriva ut det, ha det i stallet eller sätta det på boxdörren när du reser bort.
Ladda ner det kostnadsfritt här