”Ta in hästen på natten så magen får vila från gräset.”
Det är ett råd som fortfarande förekommer i hästvärlden. Ofta dyker det upp när hästen börjar bli lite rund efter några veckor på bete, när man oroar sig för sockret i gräset eller när hästens mage reagerar på betet.
Vid första anblick kan det kanske låta logiskt. Hästen äter mycket gräs – alltså tar vi bort gräset under en del av dygnet.
Men innan vi ens börjar diskutera om det är en bra idé behöver vi reda ut en sak:
Vad menar vi egentligen med att ”vila magen”?
För uttrycket används om två ganska olika saker.
Två sorters ”magvila” – som inte alls är samma sak
För en del betyder ”vila magen från gräset” helt enkelt:
Hästen ska inte äta gräs under en del av dygnet, men den får äta något annat istället.
Hästen kanske tas in från ett energirikt bete och får ett lämpligare grovfoder inne. Det kan vara ett grovfoder med lägre energiinnehåll, eller i vissa foderstater exempelvis en kombination där halm ingår.
Då är det egentligen inte hästens mage som vilar.
Det är betesintaget som begränsas.
Vad menas med energi i foder?
När vi pratar om energi i hästens foder menar vi ungefär det som vi för människor brukar kalla kalorier.
Får hästen i sig mer energi än den gör av med lagras överskottet, framför allt som kroppsfett. Ett för högt energiintag över tid kan därför göra hästen överviktig.
Energi i foder betyder alltså inte samma sak som att hästen är ”pigg”.
Hästen fortsätter äta och mag–tarmkanalen fortsätter arbeta, men vi förändrar vad hästen äter. Det kan vara en fullt rimlig strategi om hästen exempelvis får i sig mer energi från betet än den behöver.
Men andra menar något helt annat med samma uttryck:
Hästen tas från gräset och får inte äta alls.
Den kanske tas in på kvällen i en box utan grovfoder och släpps ut på betet igen nästa morgon.
Då har vi inte bara begränsat gräsintaget.
Vi har skapat ett foderuppehåll.
Och om hästen står inne över natten kan det handla om tio eller tolv timmar utan möjlighet att äta.
Det är en väldigt viktig skillnad.
Att vila från gräs och att vara utan mat är inte samma sak.
Det är framför allt den senare varianten vi behöver prata om.
Men varför skulle hästens mage behöva vara tom?
Hästen är en gräsätare anpassad till att äta fiberrikt foder under stora delar av dygnet. Den producerar magsyra kontinuerligt, även när den inte äter, medan tuggandet stimulerar produktionen av saliv som bland annat bidrar till att buffra den sura miljön.
En lång period utan foder innebär därför inte att matsmältningssystemet stängs av och tar semester.
Magsyran får inte meddelandet:
”Ingen fara, vi vilar magen till klockan sju i morgon.”
Den fortsätter produceras.
Forskning har också visat att foderuppehåll påverkar miljön i hästens magsäck och ökar syraexponeringen i den övre delen av magsäcken. Foderuppehåll har dessutom använts experimentellt som en del i modeller för att framkalla magsårsförändringar.
Det betyder inte att varje häst som någon gång går några timmar utan mat får magsår.
Men det gör det svårt att motivera ett långt foderuppehåll med att det skulle vara något vi gör för magens skull.
En tom mage är inte bara en fråga om magsyra
Det finns dessutom en annan del som lätt försvinner när vi diskuterar utfodring enbart i kilo, megajoule och timmar:
Hästen är biologiskt motiverad att äta.
Födosök och ätande är inte någon hobby som hästen ägnar sig åt för att fördriva tiden.
Det är ett grundläggande biologiskt behov och något som hästar naturligt ägnar en stor del av dygnet åt. För hästen är sökandet efter och intaget av föda inte en särskild aktivitet som behöver läggas till som ”berikning” ovanpå vardagen – det är en central del av själva vardagen.
Därför blir det också missvisande att tolka en häst som blir orolig när den saknar foder som enbart uttråkad. Vi har inte tagit bort en sysselsättning. Vi har hindrat hästen från att utföra ett beteende som den är mycket starkt biologiskt motiverad att utföra.
När en häst under lång tid inte har möjlighet att utföra ett beteende som den är starkt motiverad att utföra kan det påverka både stressnivå och beteende. Begränsad tillgång till grovfoder och långa perioder utan möjlighet att äta har kopplats till bland annat ökad förekomst av oönskade och stereotypa beteenden.
En viktig poäng
Och här finns en viktig praktisk poäng.
En häst som stått länge utan mat kan bli rastlös. Den kanske skrapar, biter i inredningen, blir irriterad, kastar sig över maten när den kommer eller upplevs som betydligt mer spänd när den ska hanteras eller ridas.
Det är lätt att beskriva en sådan häst som:
”Uttråkad.”
”Otålig.”
”Hungrig och lite sur.”
Eller kanske:
”Den blir alltid så jobbig när den har stått inne.”
Men vi behöver vara försiktiga med att göra ett biologiskt behov till en personlighetsfråga.
Hästen kanske inte är ”dum”, ”bortskämd” eller bara uttråkad.
Vi kan ha satt den i en situation som är starkt biologiskt stressande för den.
Och hos en häst som dessutom har magsår eller irritation i magsäcken kan obehag eller smärta vara ytterligare en del av bilden.
Det betyder förstås inte att varje häst som blir spänd efter ett foderuppehåll har magsår. Beteendeförändringar kan ha många orsaker och magsår behöver diagnostiseras av veterinär.
Men det betyder att vi inte bör vara alltför snabba med att avfärda beteendet som ett träningsproblem.
Ibland behöver frågan inte vara:
”Hur får jag hästen att uppföra sig?”
utan:
”Vad i hästhållningen kan bidra till att den beter sig så här?”
Så vad försöker vi egentligen åstadkomma?
Och nu kommer vi tillbaka till uttrycket vila magen.
För om hästen får ett annat lämpligt grovfoder medan den är borta från betet är det kanske inte magvila vi håller på med överhuvudtaget.
Vi begränsar betet.
Det kan vara klokt.
Om hästen däremot tas från betet och lämnas utan foder i tio–tolv timmar har vi gjort något helt annat.
Vi har begränsat hästens möjlighet att äta.
Det kan minska mängden foder som finns tillgängligt under de timmarna – men det medför också konsekvenser som vi behöver ta med i ekvationen.
Därför tycker jag att vi ska sluta använda ”vila magen” som en allmän förklaring och istället fråga:
Vad är problemet vi försöker lösa?
Först då kan vi avgöra vilken åtgärd som faktiskt är rimlig.
Men hästen blir ju tjock av gräset?
Absolut. Och här behöver vi skilja på två saker.
En lättfödd häst kan mycket väl behöva få i sig mindre energi.
Det betyder inte att den behöver få så lång tid utan foder som möjligt.
Det är en viktig skillnad.
Om hästen får i sig för mycket energi på betet behöver vi fundera över hur vi kan begränsa energiintaget samtidigt som vi tar hänsyn till hästens behov av grovfoder, fiber och ättid.
Det kan exempelvis handla om vilket grovfoder hästen får när den inte går på gräs, hur mycket energi fodret innehåller, hur fodergivan fördelas över dygnet och hur vi kan förlänga ättiden.
För vissa hästar kan halm vara en del av lösningen. För andra kan ett energisnålare analyserat grovfoder vara bättre. Slowfeeding kan ibland hjälpa oss att förlänga ättiden.
Exakt lösning beror på hästen och på resten av foderstaten.
Men principen är densamma:
Att minska energiintaget behöver inte vara samma sak som att maximera tiden hästen går hungrig.
Har hästen lagt på sig för mycket under sommaren? Läs också Sommarbetestjock häst – panikbanta inte.
Och hästen kan dessutom börja äta snabbare
Här kommer ytterligare en komplikation.
Det är lätt att tänka:
Om hästen går på gräs 24 timmar om dygnet och jag minskar betestiden till exempelvis 12 timmar, då borde den äta ungefär hälften så mycket gräs.
Så enkelt fungerar det inte.
Hästar kan förändra sitt ätbeteende när tillgången till bete begränsas.
I en studie fick hästar tillgång till bete under 3, 6, 9 eller 24 timmar per dygn. När betestiden blev kortare ökade hästarnas intagshastighet på betet. Hästarna försökte alltså till viss del kompensera för den begränsade tiden genom att äta snabbare när de väl hade tillgång till gräset.
Det betyder inte att begränsad betestid är meningslös. I samma studie minskade mängden gräs hästarna åt när betestiden begränsades.
Men minskningen är inte nödvändigtvis proportionell mot antalet timmar vi tar bort.
Och här blir det särskilt intressant om strategin är:
Ta bort all mat under natten – och släpp sedan ut den hungriga hästen på gräset på morgonen.
Det är åtminstone värt att fundera över vad vi egentligen försöker åstadkomma.
Hästen kommer knappast ut efter nattens ”magvila” och tänker:
Åh, vad skönt. Nu känner jag mig nöjd och harmonisk och kan ta ett litet strå i taget.
Den kan lika gärna ha ett betydligt enklare budskap i huvudet:
MAT!
Så vad är det egentligen vi försöker lösa?
Det är kanske den viktigaste frågan i hela den här diskussionen.
Innan vi bestämmer att hästen behöver ”vila magen från gräset” behöver vi fråga varför vi vill begränsa gräset från början.
Hästen har blivit för tjock
Då är problemet framför allt att energiintaget överstiger behovet.
Vi behöver alltså skapa en foderstat där hästen får mindre energi och samtidigt så långt det är möjligt får möjlighet till en rimlig ättid och ett tillräckligt fiberintag.
Det är ett utfodringsproblem som behöver lösas med utfodring – inte genom att automatiskt översätta ”mindre energi” till ”så många timmar utan mat som möjligt”.
Är du osäker på om hästen faktiskt har lagt på sig fett eller mest ser rund och bukig ut? Läs också Bukig eller överviktig – hur ser du skillnaden?
Du är orolig för socker och fång
Då behöver vi istället titta på hästens riskfaktorer och vad den faktiskt får i sig.
För en häst med exempelvis insulinproblem eller tidigare fång kan betet behöva begränsas kraftigt eller ibland undvikas helt. Där behöver utfodringen anpassas efter den individuella hästen, gärna tillsammans med veterinär och med lämpligt analyserat grovfoder.
Men även här är det viktigt att skilja på två saker:
Att ta bort gräs är inte automatiskt samma sak som att ta bort grovfoder.
Hästen blir lös i magen av betet
Då har vi ytterligare en frågeställning.
Är det själva övergången till bete? Har foderbytet gått för snabbt? Reagerar hästen på stora mängder frodigt gräs? Finns det andra orsaker till den lösa avföringen?
Då behöver vi försöka förstå varför magen reagerar.
Att bara säga att magen behöver ”vila” beskriver egentligen varken problemet eller lösningen.
Och återigen behöver vila från gräs inte betyda vila från fiber.
Islandshästen är lättfödd – men fortfarande en häst
Det här blir extra aktuellt kring lättfödda raser.
Många islandshästar, ponnyer och andra lättfödda hästar klarar sig på betydligt mindre energi än vad ett frodigt bete kan erbjuda. Det är ett verkligt utfodringsproblem och ibland ett ganska besvärligt sådant.
Men lättfödd betyder inte att hästens grundläggande matsmältningsfysiologi har upphört att gälla.
Islandshästen är fortfarande en häst.
Den har inte en liten specialkonstruerad islandshästtarm som gör grovfoder valfritt bara för att den råkar kunna bli tjock av att titta på en grästuva.
Och nej, en sill till kvällsmat löser inte problemet heller.
Tvärtom finns forskning specifikt på islandshästar som ytterligare visar hur relevant utfodring och management är för maghälsan. I en studie på islandshästar såg man att förändringar i magsäckens övre del oftare förbättrades hos hästar som fick hö eller annat konserverat grovfoder (ensilage) minst tre gånger om dagen.
Vi behöver alltså kunna hålla två tankar i huvudet samtidigt:
Den lättfödda hästen kan behöva äta mindre energi.
och
Den lättfödda hästen är fortfarande byggd för att äta grovfoder.
Det är inte en motsättning. Det är ett utfodringsproblem att lösa.
Byt frågan
Nästa gång du hör – eller själv tänker:
”Jag kanske ska ta in hästen så magen får vila från gräset”
prova att byta fråga.
Fråga istället:
Vad är det jag försöker åstadkomma?
Vill jag minska energiintaget – alltså minska risken för att hästen blir för tjock?
Vill jag minska intaget av socker?
Försöker jag hantera en häst med ökad fångrisk?
Försöker jag stabilisera en mage som reagerat på betet?
Eller har jag egentligen bara fått lära mig att hästens mage behöver några timmar utan mat?
När vi vet vilket problem vi försöker lösa kan vi också välja en åtgärd som faktiskt riktar sig mot det problemet.
Ibland kommer svaret absolut att vara att hästen behöver mindre tillgång till gräs.
Men:
Mindre gräs behöver inte betyda mindre ättid.
Och framför allt är tio–tolv timmar i en tom box inte automatiskt ”magvila”.
Det är tio–tolv timmar utan mat.
Det är bättre att kalla saker vid deras rätta namn.
Hur länge är din häst egentligen utan mat?
Det är lätt att tänka på utfodringen som hur många kilo grovfoder hästen får per dygn. Men när hästen får äta – och hur långa uppehållen mellan utfodringarna faktiskt blir – spelar också roll.
Med Utfodringsklockan får du ett enkelt verktyg för att kartlägga hästens dygn och se när den har tillgång till grovfoder – och var de långa foderuppehållen kan gömma sig.
Kanske ser utfodringen inte riktigt ut som du trodde när du lägger ut hela dygnet framför dig?
→ Ladda ner Utfodringsklockan gratis och kolla din hästs dygn