Att titta utanför sin disciplin är viktigt – men det räcker inte
I en tidigare artikel skrev jag om värdet av att lära sig utanför sin egen disciplin. Om du är nyfiken på den artikeln så hittar du den här. (Jag tycker den blev intressant om jag får säga det själv… och det får jag ju. 😉 )
Om du bara umgås med människor som tänker som du, rider som du och tränar som du finns en risk att du börjar tro att det finns ett enda rätt sätt att göra saker på. Genom att titta utanför den egna disciplinen får vi nya perspektiv, nya idéer och ibland helt nya sätt att förstå gamla problem.
Men det finns också en annan sida av myntet.
För att verkligen bli skicklig räcker det inte att samla perspektiv.
Vi behöver också fördjupa oss.
Att känna till är inte samma sak som att kunna
I hästvärlden är det lätt att samla på sig kunskap.
Vi går kurser.
Vi ser clinics.
Vi lyssnar på poddar.
Vi läser artiklar.
Vi följer kunniga människor på sociala medier.
Det är fantastiskt.
Problemet uppstår när vi börjar förväxla översikt med kompetens.
Att ha hört talas om något är inte samma sak som att behärska det.
Att ha provat en övning är inte samma sak som att förstå den.
Att kunna beskriva en metod är inte samma sak som att kunna använda den skickligt.
När jag utbildade mig till hästmassör
När jag utbildade mig till hästmassör hade vi teori på skolan.
Vi hade praktik på riktiga hästar.
Vi diskuterade med lärare och kurskamrater.
Men utbildningen slutade inte där.
Tvärtom.
Efter de första kurserna skulle vi ut och arbeta.
Först skulle vi massera 25 hästar vid tre tillfällen vardera.
Sedan ytterligare 75 hästar.
Det handlade inte om att utbildningen var ofullständig.
Det handlade om att skicklighet inte kan läsas fram.
Den måste tränas fram.
Först när man har känt hundratals muskler under sina händer börjar man förstå variationerna mellan olika individer.
Först då börjar teorin få verkligt djup.
När flera yrken ska rymmas på samma tid
Några år senare började olika utbildningar dyka upp där man på ungefär samma utbildningstid skulle lära sig massage, akupunktur, laser, kiropraktik och flera andra behandlingsformer.
Det betyder inte att utbildningarna var dåliga.
Men det väckte en fråga hos mig.
Om det tidigare krävdes en stor mängd utbildning och praktisk erfarenhet för att lära sig en profession på djupet – hur ska samma mängd tid räcka till flera professioner samtidigt?
Någonstans måste tiden tas ifrån.
Ofta är det fördjupningen som blir lidande.
Man får en bredare översikt.
Men inte nödvändigtvis samma djupa erfarenhet.
Samma fenomen finns inom ridningen
Jag tycker att vi ser samma sak hos ryttare.
Vi går en clinic i westernridning.
En kurs i akademisk ridkonst.
En föreläsning om biomekanik.
En helg om frihetsdressyr.
En inspirationsdag inom working equitation.
Och plötsligt känns det som att vi kan lite av allt.
Men verklig förståelse kräver tid.
Den kräver upprepning.
Den kräver misstag.
Den kräver att vi provar samma sak hundratals gånger på olika hästar och i olika situationer.
Det är först då vi börjar förstå varför något fungerar – inte bara hur det ser ut när det fungerar.
Bredd utan djup blir lätt ytligt
Det finns en risk att vi samlar på oss metoder istället för kunskap.
Några övningar här.
Några begrepp där.
Några teorier från ett tredje håll.
Resultatet kan bli att vi vet lite om väldigt mycket men inte tillräckligt mycket om något för att verkligen förstå det på djupet.
Kunskapen fungerar så länge allt följer mallen.
Men när hästen framför oss inte gör det blir det betydligt svårare.
Djup utan bredd är inte heller lösningen
Samtidigt finns motsatt problem.
Att bara fördjupa sig inom sitt eget område och aldrig titta utanför det.
Då riskerar man att bli blind för andra perspektiv.
Man fortsätter göra som man alltid har gjort eftersom man aldrig utsätter sina idéer för nya influenser.
Även det begränsar utvecklingen.
De skickligaste människorna gör ofta båda
När jag tänker på de mest kunniga människor jag har mött ser jag ett gemensamt mönster.
De har oftast ett område där de har lagt tusentals timmar.
Ett område där de verkligen har gått på djupet.
Men de har också varit nyfikna på världen utanför.
De lånar idéer.
De hämtar inspiration.
De lär av andra discipliner.
Skillnaden är att de inte ersätter djup med bredd.
De bygger bredd ovanpå djup.
Ett träd behöver både rötter och grenar
Bredden hjälper oss att se fler möjligheter.
Djupet hjälper oss att förstå dem.
Bredden ger perspektiv.
Djupet ger skicklighet.
Utan grenarna ser vi för lite av världen.
Utan rötterna blåser vi omkull vid första motvinden.
Kanske är det därför de mest kompetenta människor jag har mött nästan alltid är både specialister och livslånga nybörjare på samma gång.
De har aldrig slutat fördjupa sig.
Men de har heller aldrig slutat vara nyfikna.