Det finns en fråga som jag ställt mig många gånger under mina drygt 25 år som tränare.
Varför finns det ryttare som gång på gång utbildar hållbara hästar för ett långt tävlingsliv, medan andra verkar få fantastiska resultat under en kort period – men sedan aldrig med samma häst?
Vi fascineras av framgång.
Den unga hästen som kommer ut och gör succé. Ekipaget som snabbt klättrar genom klasserna. Medaljerna. Rubrikerna. Rekorden.
Och visst är det inspirerande.
Men det finns en annan fråga som jag har funderat över under många år som tränare.
Var är den hästen fem eller tio år senare?
Det är en fråga som sällan får lika mycket uppmärksamhet som den första stora framgången.
För hästvälfärd handlar inte bara om vad som händer på tävlingsbanan. Det handlar också om hur vi bygger hästar som håller över tid – något som ligger i linje med den utveckling som både FEI och Svenska Ridsportförbundet driver inom hästsporten.
Ett fenomen som finns i all idrott
Det här är egentligen inte unikt för hästsporten.
I nästan alla idrotter finns utövare som slår igenom tidigt, presterar fantastiskt under några år och sedan försvinner. Samtidigt finns det andra som kanske utvecklas lite långsammare men fortsätter prestera på hög nivå under en stor del av sin karriär.
Vi brukar beundra den första stora framgången.
Men kanske borde vi också beundra förmågan att hålla över tid.
För hållbarhet är också en prestation.
Vissa hästar verkar hålla – om och om igen
Tittar vi på hästsporten finns det hästar som blivit symboler för just hållbarhet.
Kallblodstravaren Järvsöfaks tävlade under många år på absolut högsta nivå.
Dressyrhästen Briar hade en internationell karriär som sträckte sig över många säsonger och flera mästerskap.
Inom hoppningen finns flera exempel på hästar såsom John Whitakers Milton, eller ”våra egna” King Edward och H&M All in, som hållit världsklass under lång tid.
Samtidigt minns vi också hästar som slog igenom explosionsartat men vars tävlingskarriärer blev betydligt kortare. Den legendariske dressyrhingsten Totilas förändrade sporten, men nådde aldrig samma tävlingsmässiga kontinuitet efter ägarbytet. Vad som låg bakom går inte att reducera till en enda förklaring, men han visar att exceptionell talang inte automatiskt innebär ett långt tävlingsliv.
Det intressanta är inte enskilda hästar.
Det intressanta är mönstret.
Vad påverkar en hästs hållbarhet?
- Genetik och exteriör
- Uppväxt och grundträning
- Successiv belastning
- Återhämtning
- Foder och hull
- Hovvård
- Underlag
- Utrustning
- Hur hästen används mellan tävlingar
Ingen enskild faktor avgör en hästs hållbarhet. Det är samspelet mellan många små beslut över lång tid som ofta gör den stora skillnaden.
Samma mönster återkommer
Under mina drygt 25 år som tränare har jag sett samma fenomen i flera olika discipliner. På alla nivåer.
Jag har sett ryttare köpa en lovande häst som snabbt börjar prestera på en högre nivå. Första året går utvecklingen nästan spikrakt uppåt.
Sedan kommer de första bakslagen.
En mindre skada.
En inflammation.
En behandlingsperiod.
Hästen kommer tillbaka, men aldrig riktigt lika starkt som tidigare.
Efter några år är den inte längre kvar på tävlingsbanan.
Jag har också sett stall där det nästan blivit ett återkommande mönster. Hästarna byts ut med några års mellanrum och utvecklingen mot högre klasser sker oftare genom att köpa nästa lovande individ än genom att utbilda samma häst hela vägen.
Det behöver inte bero på dåliga intentioner. Tvärtom vill de allra flesta ryttare sina hästar väl. Men ibland verkar den kortsiktiga utvecklingen få företräde framför den långsiktiga hållbarheten.
Och så finns de andra berättelserna
Det finns också de historier som kanske inte får lika stora rubriker.
Ryttaren som tränar regelbundet, men varierat.
Som planerar återhämtningen lika noggrant som träningspassen.
Som långsamt bygger styrka innan svårighetsgraden höjs.
Resultaten kommer kanske lite senare.
Men de fortsätter också att komma.
År efter år.
Jag tänker på hästen som återkommande behandlades för kotledsinflammationer. När den fick en ny, yngre ryttare förändrades träningen helt. Under flera år handlade ridningen mest om skritt, trav, galopp och att ha roligt tillsammans. Samtidigt växte barnet, blev starkare och skickligare, och träningen kunde successivt utvecklas. Hästen hann med – både mentalt och fysiskt.
Nu, tio år senare, är den fortfarande frisk och i arbete.
Jag tänker också på islandshästen som ansågs ha alltför begränsade gångarter för att kunna motsvara ryttarens ambitionsnivå. När den såldes vidare fick den mer tid, bättre förutsättningar och en annan typ av träning som utgick från individen. Sakta började den utvecklas. Den tidigare ägaren uttryckte sin förvåning över att för första gången se hästen tölta och galoppera med en kvalitet hen aldrig trott varit möjlig.
Det finns många exempel och det här handlar inte om att hänga ut någon – tvärtom. Vi gör alla vårt bästa utifrån den kunskap och de förutsättningar vi har. De allra flesta av oss vill våra hästar väl, och det tycker jag att vi ska utgå ifrån.
Men exemplen säger ändå något viktigt.
Hållbarhet är ingen slump
De påminner oss om att en hästs utveckling inte bara avgörs av den talang den föds med. Den formas också av de förutsättningar vi ger den, den tid den får och hur väl träningen är anpassad till just den individen.
Det här är dessutom inte bara en erfarenhet från stallgången. Den stämmer också väl överens med vad forskningen visar om hur skelett, senor, ligament och brosk anpassar sig till träning – olika vävnader utvecklas i olika takt och behöver tid för att bli starkare.
Kroppen följer inte resultatlistan
Det är lätt att tro att en häst som klarar en uppgift också är redo för nästa.
Men kroppen fungerar inte riktigt så.
Till exempel anpassar sig muskler relativt snabbt till träning. Senor, ligament, brosk och skelett behöver betydligt längre tid.
För att minska skaderisken behöver belastningen därför öka successivt och ge kroppen tid att anpassa sig.
Det betyder att en häst kan kännas stark långt innan hela kroppen hunnit bli det.
Överbelastningsskador uppstår sällan vid ett enskilt ridpass. De byggs ofta upp under lång tid när belastningen ökar snabbare än kroppen hinner anpassa sig.
Därför handlar hållbar träning inte om att träna mindre. Den handlar om att träna klokare.
Skritt underskattas ofta, trots att den spelar en viktig roll både för återhämtning, styrkeutveckling och hållbarhet.
Det här är också en grundprincip inom träningslära – kroppen behöver rätt belastning, i rätt mängd och med tillräcklig återhämtning för att kunna utvecklas.
Kanske är det här det verkliga kvittot på gott horsemanship
Genetik spelar roll. Exteriör spelar roll. Tur spelar också roll.
Men när samma tränare eller ryttare gång på gång får fram hästar som håller länge börjar jag tro att det handlar om något mer.
Om kunskap.
Om planering.
Om tålamod.
Och om respekt för att kroppen behöver tid.
För mig är det kanske det finaste kvittot på riktigt gott horsemanship.
Inte att någon gång utbilda en fantastisk häst.
Utan att gång på gång utbilda hästar som håller. Och som håller länge.
Framgång borde också mätas i år
Vi pratar gärna om hur snabbt en häst tog sig till svår klass.
Hur många medaljer den vann.
Hur högt den hoppade.
Men tänk om vi också började ställa andra frågor.
Hur många tävlingssäsonger fick hästen?
Hur såg den ut i kroppen efter alla dessa år?
Behöll den arbetsglädjen?
Var den fortfarande motiverad när transporten rullade in på tävlingsplatsen?
För kanske är den största framgången inte hästen som når toppen snabbast.
Kanske är det hästen som fortfarande står där, frisk, stark och arbetsvillig, när åren har gått.
För i slutändan är det kanske inte den snabbaste vägen till toppen som säger mest om vår skicklighet. Kanske är det hur många friska, motiverade och arbetsglada hästar vi lämnar efter oss.
Kanske är det dags att börja mäta skicklighet på ett nytt sätt.
Inte bara i medaljer, placeringar eller hur snabbt en häst når toppen – utan också i hur många år den kan fortsätta göra sitt jobb med glädje, styrka och hållbarhet. För det är kanske där det verkliga mästerskapet börjar.
Det här är frågor jag ofta diskuterar med mina elever och klienter. Oavsett om målet är en trygg skogstur eller tävling på hög nivå handlar mycket om samma sak – att bygga hästen långsiktigt, steg för steg.
Vill du bygga en häst som håller – inte bara till nästa tävling, utan i många år?
Det är frågor som de här jag gärna arbetar med tillsammans med mina elever. Oavsett om du satsar mot tävling eller bara vill ge din häst de bästa förutsättningarna handlar mycket om samma sak – att förstå hur träning, återhämtning och hästens individuella förutsättningar samspelar.
Du är varmt välkommen att kontakta mig om du vill ha hjälp med träning, distanscoaching eller diskutera hur du kan lägga upp en långsiktig plan för dig och din häst.
