Här utvecklas ekipage
– inte bara prestationer.

Hästägare väljer mellan olika mineralfoder till häst i en butik

Hästen behöver mineraler – men inte vilka mineraler som helst

Publicerad:

Senast uppdaterad:

—

av

i
10–15 minuter

Hästar behöver mineraler. Det är sant.

Därifrån är det lätt att ta nästa tankesteg:

Då behöver jag köpa ett mineralfoder.

Och när man står framför alla hinkar i foderbutiken kan det kännas rimligt att välja ett som verkar riktigt bra. Kanske ett som lovar starka ben, friska leder, fina hovar eller bättre hållbarhet.

Hästägare väljer mellan olika mineralfoder till häst i en butik

För vem vill inte ge sin häst starka ben och friska leder?

Problemet är bara att mineralfoder inte fungerar riktigt så.

Det bästa mineralfodret är inte det som har det mest övertygande namnet, den snyggaste hinken eller den längsta listan över positiva egenskaper. Det bästa mineralfodret är det som kompletterar det som faktiskt saknas i just din hästs samlade foderstat.

Och det kan vara något helt annat än det du först trodde.

Mineraler är inte en enda sak

Vi pratar ofta om ”mineraler” som om det vore ett enda näringsämne.

Men kalcium, fosfor, magnesium, natrium, selen, koppar, zink och andra mineralämnen har olika funktioner i kroppen. Hästen behöver dem i olika mängder, och flera av dem påverkar dessutom varandras upptag och funktion.

Det innebär att man inte bara kan konstatera att hästen behöver mineraler och därefter köpa en hink med mineralfoder.

Frågan måste vara:
Vilka mineraler får hästen redan – och vilka behöver kompletteras?

Först när vi har tittat på hela foderstaten kan vi börja avgöra vilken produkt som passar.

Mineralfodret är bara en del av foderstaten

Hästen får inte sina mineraler enbart ur mineralfodret.

tecknad bild på hur ett dokument från foderanalysföretaget kan se ut.

Mineraler finns redan i:

  • gräs och bete
  • hö, hösilage och ensilage
  • halm
  • havre och andra spannmål
  • lusern
  • färdigfoder
  • proteinfoder
  • olika tillskott

Det är summan av allt hästen äter som avgör hur mycket kalcium, fosfor, magnesium och andra mineralämnen den får i sig.

Två hästar som äter samma grovfoder kan därför behöva olika komplettering om den ena dessutom får havre, ett färdigfoder eller andra tillskott.

Och två hästar som utfodras på exakt samma sätt kan ändå ha olika behov beroende på bland annat kroppsvikt, ålder, arbete, dräktighet, digivning och tillväxt.

Det är alltså inte mineralhinken som ska vara balanserad på egen hand.

Det är hela foderstaten som ska passa hästen.

Starka namn räknar inga foderstater

en flicka tittar på burkar som utlovar leder starka som stål med en häst som har stålben i bakgrunden

Det finns produkter som genom sina namn och sin marknadsföring lätt får oss att koppla ihop dem med vissa egenskaper hos hästen.

Steel Joint är ett tydligt exempel.
Du hör det nästan på namnet – Steel Joint. Leder av stål. Har du haft oturen att få hästar som lätt går sönder kan det kännas lockande att tänka att detta måste vara produkten som gör dem hållbara.

Nu raljerar jag lite.
Men jag gör det för att jag vill visa hur lätt våra tankar kan påverkas av ett produktnamn och ett budskap om ben, leder och hållbarhet.

Enligt produktens innehållsdeklaration innehåller Steel Joint bland annat 16 procent kalcium och 9,5 procent magnesium, men endast 0,03 procent fosfor. Det är alltså ett mycket kalcium- och magnesiumrikt tillskott med väldigt lite fosfor.

Det behöver inte betyda att produkten är dålig.

Om den samlade foderstaten har brist på just det som produkten tillför kan den vara ett relevant val. Men om hästen redan får gott om kalcium och i stället behöver mer fosfor, löser produkten inte det problemet. Då tillför vi huvudsakligen ännu mer av sådant som redan finns, samtidigt som den verkliga bristen kvarstår.

Det är därför inget mineralfoder kan vara ”bäst” för alla hästar.

En produkt kan vara helt rätt i en foderstat och helt fel i en annan.

Kalcium och fosfor måste vi bedöma tillsammans

Kalcium och fosfor är viktiga för bland annat skelett, tänder, muskelarbete och kroppens energiomsättning.

Hästen behöver både tillräckligt mycket kalcium och tillräckligt mycket fosfor. Dessutom behöver ämnena finnas i ett lämpligt förhållande till varandra.

Det är detta som brukar beskrivas som kalcium–fosforkvoten, eller Ca/P-kvoten.

Enligt de svenska utfodringsrekommendationerna bör kvoten i den totala foderstaten aldrig understiga 1,1. Ett lämpligt intervall anges till ungefär 1,2–1,8.

Men kvoten berättar inte allt.

Om hästen får för lite av både kalcium och fosfor kan förhållandet mellan dem ändå se fint ut. En korrekt kvot är alltså inte samma sak som att hästens behov är täckta.

På motsvarande sätt är en hög kalciumnivå inte automatiskt farlig bara för att siffran är hög. Försök har visat att hästar har tolererat betydligt högre Ca/P-kvoter, förutsatt att det faktiska fosforbehovet varit tillgodosett.

Det viktiga är därför att kontrollera två saker:

  1. Får hästen tillräckligt av både kalcium och fosfor?
  2. Finns de i ett lämpligt förhållande till varandra?

Man kan inte nöja sig med att bara titta på den ena delen.

Behöver föl och unghästar automatiskt extra kalcium?

Ett annat vanligt resonemang är att föl och unghästar alltid bör få extra kalcium för att bygga ett starkt skelett.

Det låter logiskt.

Kalcium ingår i skelettet. Unghästen växer. Alltså borde mer kalcium ge starkare ben.

Det påminner lite om den gamla kampanjen ”Mjölk ger starka ben”. Budskapet är enkelt, lätt att komma ihåg – och så förenklat att vi lätt glömmer resten av näringsläran.

Föl och växande unghästar har ett större mineralbehov än en vuxen häst i underhåll. Men det betyder inte automatiskt att de behöver ett separat kalciumtillskott.

Frågan är fortfarande hur mycket kalcium, fosfor, magnesium och andra näringsämnen unghästen får genom hela sin foderstat. Om behovet av kalcium redan är täckt blir skelettet inte starkare för att vi häller i ännu mer.

Skelettutveckling handlar dessutom inte om kalcium ensamt. Unghästen behöver en väl sammansatt foderstat där bland annat energi, protein, kalcium, fosfor, magnesium, koppar och andra spårämnen tillförs i tillräckliga mängder och i en fungerande helhet.

Även här behöver vi alltså börja med samma frågor:

  • Vad innehåller grovfodret?
  • Hur mycket äter unghästen?
  • Vad tillförs genom andra fodermedel?
  • Vad är behovet i den aktuella åldern och tillväxtfasen?
  • Vad saknas när allt har räknats samman?

Först därefter kan vi avgöra om unghästen behöver ett mineralfoder och hur det i så fall ska vara sammansatt.

Att hästen växer är inte i sig ett skäl att automatiskt köpa en hink kalcium.

Ett litet instick om kraftfoder till unghästen

För här finns också en närbesläktad tankevurpa:

Unghästen växer, alltså måste den ha kraftfoder.

Men inte heller det följer automatiskt.

En växande unghäst har större behov av bland annat energi, protein och vissa mineralämnen än en vuxen häst i underhåll. De behoven måste tillgodoses – men det betyder inte att de alltid måste tillgodoses med kraftfoder.

Fortfarande är det grovfodrets innehåll, mängden hästen äter och den samlade foderstaten som avgör vad som behöver läggas till.

Ett grovfoder som passar den växande hästen kan täcka en stor del av behoven. Ett annat grovfoder kan behöva kompletteras med protein, energi, mineraler eller något annat. Vilken komplettering som behövs går inte att avgöra enbart genom att konstatera att hästen är ung.

Vi ska alltså inte ge kraftfoder för att unghästar ”ska ha kraftfoder”, lika lite som vi ska ge kalcium för att unghästar ”ska ha kalcium”.

Unghästens tillväxt är ett skäl att vara extra noggrann med hela foderstaten – inte ett skäl att göra något automatiskt utifrån ett förenklat antagande.

När grovfodret redan innehåller mycket kalcium

Mineralinnehållet i grovfoder kan variera mycket.

I många av de grovfoderanalyser jag möter här omkring finns det gott om kalcium. Då är det inte självklart att hästen behöver ett kalciumrikt mineralfoder. I vissa foderstater är det i stället fosfor som behöver kompletteras.

Om man då rutinmässigt köper ett mineralfoder med mycket kalcium kan man göra balansen svårare att få till.

Det betyder inte att alla grovfoder i ett område alltid ser likadana ut. Inte heller att alla hästar i samma stall behöver samma produkt.

Det är analysen av det aktuella grovfoderpartiet, tillsammans med resten av foderstaten, som behöver ligga till grund för valet.

”Vi brukar använda den här mineralen i vårt stall” är därför inte alltid ett tillräckligt svar.

Havren kan förändra mineralbalansen

Kraftfodret spelar också roll.

Havre innehåller betydligt mer fosfor än kalcium. I de svenska fodertabellerna anges ungefär 0,7 gram kalcium och 3,3 gram fosfor per kilo havre.

Det betyder att havre påverkar den samlade kalcium–fosforbalansen åt ett annat håll än ett kalciumrikt grovfoder.

En häst som får en större mängd havre kan därför behöva en annan mineralisk komplettering än en häst som äter samma grovfoder men ingen havre alls.

Det här visar varför man inte kan välja mineralfoder genom att bara titta på grovfoderanalysen – och inte heller genom att bara titta på mineralhinkens innehåll.

Vi måste räkna ihop allt hästen äter.

Grovfodret är basen, men även kraftfoder, färdigfoder och tillskott förändrar slutresultatet.

Och magnesium då?

Magnesium behövs bland annat för hästens muskel- och nervfunktion och deltar i flera av kroppens enzymsystem.

Även här behöver man utgå från hur mycket hästen får genom hela foderstaten och jämföra det med hästens behov.

Det förekommer många förenklade påståenden om att olika mineraler alltid måste ges i en viss bestämd relation. Men i de svenska utfodringsrekommendationerna anges framför allt hästens faktiska behov av magnesium. Det finns inte någon motsvarande enkel standardkvot mellan kalcium och magnesium som ensam avgör om foderstaten är rätt.

Det betyder inte att samspelet mellan mineralämnen är oviktigt.

Det betyder att vi behöver vara försiktiga med att förvandla komplicerad näringsfysiologi till en enda magisk siffra.

”Men hästen behöver väl ändå mineraler?”

En flicka bär hem ett stort paket som det står mineraler på - när hon öppnar paketet får hon syn på att mineralerna innehåller mängder av olika mineraler

Jo, hästen behöver mineraler.

Men det betyder inte automatiskt att den behöver en standardgiva av ett valfritt mineralfoder.

Ett vanligt resonemang är:

Jag vet inte exakt vad grovfodret innehåller, så jag ger lite vanliga mineraler för säkerhets skull.

Problemet är att vi då fortfarande inte vet om vi kompletterar en brist, tillför något som redan finns i tillräcklig mängd eller missar det som faktiskt saknas.

Samtidigt går det inte att ge det generella rådet att alla som saknar analys bör sluta ge mineralfoder. Svenska foder är exempelvis ofta selenfattiga, och hästen behöver normalt också tillskott av salt eftersom grovfoder innehåller för lite natrium.

Både brist och överutfodring kan innebära problem, beroende på vilket mineralämne det gäller.

Det rimliga rådet är därför inte:

Ge alltid mineralfoder.

Och inte heller:

Ge aldrig mineralfoder om du saknar analys.

Det rimliga rådet är:

Ta reda på vad den samlade foderstaten innehåller och komplettera det som faktiskt saknas.

Finns det då något som nästan alltid behöver kompletteras?

Svenska jordar är generellt selenfattiga, vilket innebär att även grovfoder som odlas här vanligtvis innehåller lite selen. Därför behöver selen ofta tillföras till svenska hästars foderstater.

Så om du absolut vill köpa någonting automatiskt är selen betydligt närmare rätt svar än en slumpmässigt vald hink kalcium. 😉

Men inte heller selen ska doseras på måfå.

Hästen behöver mycket små mängder, och ett överskott kan vara giftigt. Dessutom kan selen redan finnas i mineralfoder, färdigfoder och andra tillskott. Använder man flera produkter samtidigt behöver man därför räkna samman den totala mängden.

Även när det gäller det mineralämne vi ganska ofta behöver komplettera gäller alltså samma princip:

Kontrollera vad hela foderstaten innehåller innan du lägger till mer.

Salt är inte samma sak som mineralfoder

Salt förtjänar också att nämnas särskilt.

Natrium finns normalt inte i tillräcklig mängd i hästens naturliga foder och behöver därför tillföras. Alla hästar bör, med undantag för fölungar, ha tillgång till saltsten. Hästar som arbetar och svettas mycket kan dessutom behöva få extra salt i fodret eftersom en saltsten inte alltid räcker för att ersätta större förluster.

Men salt och mineralfoder är inte samma sak.

Att mineralfodret innehåller vissa mineralämnen betyder inte automatiskt att hästens saltbehov är täckt. På samma sätt löser en saltsten inte en eventuell brist på exempelvis fosfor, magnesium eller selen.

Återigen behöver vi fråga:

Vad får hästen redan, och vad saknas?

Så väljer du mineralfoder i rätt ordning

En genomtänkt arbetsordning kan se ut så här:

  1. Utgå från hästens vikt, ålder, arbete och övriga behov.
  2. Analysera grovfodret, inklusive kalcium, fosfor och magnesium.
  3. Bestäm hur mycket grovfoder hästen faktiskt äter per dygn.
  4. Lägg till innehållet från havre, färdigfoder, lusern och andra fodermedel.
  5. Räkna samman den totala tillförseln av mineraler.
  6. Jämför resultatet med hästens behov.
  7. Välj därefter ett mineralfoder eller ett mer specifikt tillskott som kompletterar de verkliga bristerna.
  8. Kontrollera att behovet av bland annat selen och salt också är tillgodosett.

Det är först i steg sju som mineralhinken kommer in.

Inte i steg ett.

Du har inte varit dum om du har köpt ”vanliga mineraler”

Det här handlar inte om att döma den som har gått in i en foderbutik och försökt välja något bra.

Tvärtom.

De flesta som köper ett mineralfoder gör det för att de vill ta hand om sin häst. De har fått höra att hästar behöver mineraler och försöker göra rätt.

Men budskapet förenklas lätt på vägen.

Mineraler säljs ibland med formuleringar som får oss att tänka på det resultat vi önskar: starkare hovar, bättre leder, lugnare muskler eller ett hållbarare skelett.

Det låter betydligt mer lockande än:

Den här produkten kan vara lämplig om den sammanlagda foderstaten, i den aktuella givan, visar brist på de ämnen som produkten innehåller.

Men det är egentligen den senare meningen vi behöver.

Du behöver inte kunna rabbla hela det periodiska systemet för att ge din häst en bra foderstat. Däremot behöver du förstå att mineralfoder inte väljs efter vilken egenskap du önskar hästen.

Det väljs efter vad hästen redan får – och vad som faktiskt saknas.

Vill du förstå hela grovfoderanalysen?

I Grovfoder i praktiken får du lära dig att läsa analysen, förstå vad värdena betyder och använda dem när du planerar hästens utfodring.

en stiliserad bild av ett hästhuvud, en klocka, höbal och en checklista och penna
En tecknad bild på Jessika Rick som förklarar en foderanalys. I bakgrunden syns grovfoder, kraftfoder och tillskott.

Behöver du hjälp med just din hästs foderstat kan du också boka individuell foderrådgivning. Då tittar vi på hela bilden: grovfoder, övriga fodermedel, hästens behov och vad som verkligen behöver kompletteras. Du får chansen att ställa de där frågorna som du funderar på och bolla din situation för att hitta genomförbar utfodring för din häst i ditt stall eller hage.

Du kan också samla dina stallkamrater och boka foderrådgivning för gruppen.

För den bästa mineralen är inte den som låter starkast. Det är den som fyller rätt lucka. Den bästa foderstaten är den som passar din häst och faktiskt också fungerar i praktiken.

Källor och vidare läsning