Det dyker upp ibland.

Man ställer fram några hinder på ridbanan och tänker att det kan vara roligt att hoppa lite.

Hindren är låga.
Det är bara på skoj.

Sedan blir hästen osäker.
Den springer förbi.
Den tvekar.
Den stannar.
Den hoppar av för tidigt eller alldeles för sent.

Och då är det lätt att tänka att hästen inte tycker om att hoppa.

Men ofta handlar det om något helt annat.

Alla hästar kan lära sig att hoppa

Genom åren har jag ibland hört påståenden som att exempelvis islandshästar inte kan hoppa.

Det stämmer förstås inte.

Jag har sett många islandshästar hoppa mycket väl, både i träning och på tävling.

Att lära hästen hoppa handlar om att ge den rätt förutsättningar, tid att utvecklas och möjlighet att förstå uppgiften. Det gäller oavsett ras.

Det här handlar egentligen inte om ras.

Det handlar om utbildning.

Kanske blir det tydligare om vi tänker på våra hundar

Det här påminner mig faktiskt om något som många av oss säkert har gjort.

Vi har varit på ridbanan med hunden och tänkt:
”Vi ställer upp ett litet hinder och ser om den hoppar.”

Men hunden springer ofta runt hindret. Eller under bommen. Den tittar kanske på oss som om den undrar vad vi egentligen menar.

De flesta av oss inser ganska snabbt att hunden först behöver få lära sig uppgiften. Vi visar, uppmuntrar och hjälper den att förstå vad vi vill.

När djur ställs inför en uppgift de inte förstår väljer de ofta den lösning som känns mest begriplig eller trygg för stunden. För hunden kan det vara att springa runt hindret. För hästen kan det vara att stanna, vingla eller försöka hitta en annan väg.

Det betyder inte att djuret är ovilligt. Det betyder bara att uppgiften ännu inte är tydlig.

Med hunden inser vi ofta ganska snabbt att vi behöver hjälpa den att förstå. På hästryggen glömmer vi ibland bort samma sak.

Vi överskattar ofta hur tydliga vi människor är, och underskattar hur mycket djuret faktiskt behöver få lära sig.

När hoppning inte ingår i hästens vanliga utbildning

Missförståndet uppstår ofta i de discipliner där hoppning inte ingår som en naturlig del av utbildningen.

Islandshästen är ett bra exempel.

För många islandshästar ingår hoppning inte regelbundet i utbildningen eftersom det helt enkelt inte är en central del av disciplinen.

Det betyder inte att de saknar förmågan.

Det betyder bara att de inte har fått lära sig.

Om en sådan häst blir osäker framför ett hinder är det därför sällan ett tecken på ovilja.

Den försöker bara lösa en uppgift som ingen egentligen har lärt den.

Vi ser ett hinder. Hästen ser några bommar.

Det är lätt att glömma att vi människor redan vet vad ett hinder är till för.

Vi ser bommarna och tänker direkt:

”Det där ska man hoppa.”

Men hästen vet inte det.

Den ser bara några bommar placerade på marken.

Att ta sig över dem på ett visst sätt är en uppgift som vi människor har hittat på.

Därför behöver vi också lära hästen hur den uppgiften fungerar.

Att komma över är inte samma sak som att kunna

Att hästen tar sig över hindret betyder inte heller automatiskt att den har förstått uppgiften eller fått en bra erfarenhet av den.

Hästen kan lösa situationen på många sätt – genom att rusa, kasta sig över, hoppa från ett olämpligt avstånd eller helt enkelt ta sig över bäst den kan. Resultatet blev kanske ett språng.

Men det är inte nödvändigtvis samma sak som att vi har utbildat hästen i hoppning.

Hindret är aldrig en isolerad övning

När jag undervisar brukar jag säga att hindret nästan aldrig är problemet.

Problemet finns oftast i ridningen före och efter hindret.

För att kunna hoppa lugnt och säkert behöver hästen redan ha lärt sig en mängd andra saker.

Den behöver t.ex. kunna…

• hålla rytmen.
• reglera sin steglängd.
• balansera sin kropp.
• förstå halvhalter.
• gå rakt när det behövs.
• svänga utan att tappa balansen.
• behålla sitt fokus även när uppgiften förändras.

Det är färdigheter vi inte i första hand tränar genom att höja hindren. De byggs i hästens grundutbildning och i ridningen mellan sprången.

När de pusselbitarna finns på plats blir själva hoppet nästan den enklaste delen.

Höjden är sällan det svåra

Det finns ett uttryck som jag ofta återkommer till när jag tränar elever.

Höjden är sällan problemet. Ridningen mellan hindren är problemet.

Om ryttaren kan behålla och reglera tempo, balans och rytm mellan hindren blir höjden ofta betydligt mindre dramatisk än många tror.

Om de delarna däremot saknas spelar det nästan ingen roll hur lågt hindret är.

Då blir även ett litet kryss en svår uppgift.

Hästen försöker inte göra fel

Jag tror att de allra flesta vill väl.

Man vill göra något roligt tillsammans med sin häst.

Men ibland glömmer vi att hästen inte kan läsa våra tankar.

Den vet inte vad vi har tänkt att bommarna ska användas till.

Den vet bara vad den själv upplever.

Om vi inte har gett den verktygen att lyckas kan vi inte heller förvänta oss att den ska lösa uppgiften.

Inte för att den är dum.

Utan för att vi ännu inte har lärt den.

Och kanske är det just där den viktigaste skillnaden mellan att testa en häst och att utbilda en häst finns.

En bra hoppryttare hoppar inte bara hinder. En bra hoppryttare utbildar hästen mellan hindren.

📚Vill du läsa mer?

Du behöver inte galoppera för att träna galoppen
När galoppen inte fungerar är lösningen inte alltid att galoppera mer. Precis som i hoppningen behöver vi ibland lämna själva uppgiften en stund och istället träna de förmågor hästen behöver för att kunna lösa den.

Varför rider vi ibland våra hästar för hårt – trots att vi vill dem väl?
Vi vill utvecklas tillsammans med våra hästar. Men ibland går våra ambitioner fortare än hästens kropp hinner anpassa sig. Läs om varför mer träning inte alltid är lösningen – och varför en genomtänkt progression spelar roll.

Träning för ridtravare, kallblod och andra hästar
En annan bakgrund ger en annan utgångspunkt. Läs mer om hur vi kan utgå från det hästen redan kan och hjälpa den att förstå och utveckla de färdigheter den behöver för sitt nya arbete.

Är din häst en höger- eller vänsterbanan?