Artikeln ingår i serien: Att förstå hästens beteende vid förändring
- När vi hittar på historier om hästens förflutna – varför våra tolkningar inte alltid stämmer. (den här artikeln)
- När hästen inte är ”dum” utan bara saknar något – hur ouppfyllda behov kan påverka beteendet.
- Vad tar hästen egentligen med sig när den byter ägare? Reder ut skillnaden mellan utbildning, inlärning, erfarenheter, vanor, relationer och personlighet – och varför det hjälper oss att förstå hästen bättre.
- Smekmånad – eller bara en häst som håller på att förstå sitt nya liv? (kommer i slutet av v. 33).
Ibland förändras en hästs beteende och vi börjar leta efter problemet.
Har den blivit olydig?
Har den blivit farlig?
Har den tappat respekten?
Har den fått för mycket energi?
Eller är det kanske något annat som pågår?
Ibland tror jag att vi tolkar hästens uttryck som problem, när vi egentligen borde fråga oss:
Vad har förändrats i hästens liv?
Ett nytt liv – men samma häst.
Jag träffar ibland hästar som tidigare har haft ett ganska aktivt liv.
De har tränat regelbundet.
De har tävlat.
De har galopperat ute.
De har hoppat.
De har fått använda kroppen, modet, balansen och huvudet på många olika sätt.
Det vi ibland glömmer är att hästar, precis som människor, vänjer sig vid ett visst sätt att leva. Det handlar inte bara om hur mycket de arbetar, utan om vilka beteenden de får utlopp för.
En häst som tidigare fått galoppera mycket, hoppa, lösa uppgifter eller röra sig i varierad terräng kan fortfarande bära med sig ett behov av just de aktiviteterna, även om den idag lever ett lugnare liv.
När ett sådant behov inte längre får något naturligt utlopp kan det ibland börja visa sig på andra sätt.
För när livet förändras. När hästen säljs och får en ny roll som trygg barnponny, skogsmulle, familjehäst eller läromästare; – något som kan passa den perfekt. Den kan må jättebra av sitt nya, lugnare liv med minskade krav och mindre fysisk ansträngning.
Så betyder det inte att alla tidigare behov bara försvinner.
En häst som har varit van vid fart, variation, terräng, hinder och regelbunden fysisk utmaning kan börja sakna delar av det livet.
Inte för att den är olycklig.
Inte för att den är bortskämd.
Utan för att kroppen och hjärnan fortfarande minns vad den en gång fick göra.
Det är också värt att komma ihåg att sådana här förändringar inte alltid märks direkt. En häst kan fungera precis som vanligt under lång tid. Men när det nya livet blivit vardag kan vissa beteenden börja dyka upp. Inte för att något plötsligt gått fel, utan för att hästen nu börjar sakna något som tidigare varit en naturlig del av livet.
När glädje ser stökig ut
En häst som plötsligt får galoppera igen kan bli väldigt glad.
En häst som får hoppa efter ett långt uppehåll kan bli väldigt laddad.
Det handlar inte alltid om att hästen gör något för första gången på länge. Ibland räcker det att den får göra något på ett sätt som påminner om en tidigare och uppskattad del av livet. Då kan motivationen och förväntan plötsligt bli betydligt större än den brukar vara.
Som en häst som tidigare varit tävlingshäst kan ibland tända till när något påminner om det gamla jobbet.
Men för ryttaren kan det kännas som att hästen blivit stökig.
För hästen kanske det mer liknar:
“Äntligen!”
Glädje ser inte alltid prydlig ut.
Ivrighet ser inte alltid kontrollerad ut.
Motivation ser inte alltid lugn ut.
Det betyder inte att hästen får springa iväg, dra i tygeln eller skrämma sin ryttare.
Men det betyder att vi behöver förstå vad vi ser innan vi bestämmer oss för vilken lösning som behövs.
När det som är roligt har blivit ovanligt
Jag hade själv en arab en gång som jag hopptränade regelbundet under en period.
Sedan gick flera år utan hoppträning.
När vi till slut började hoppa igen var hästen alldeles överlycklig.
De första träningarna sprang den nästan på tvären.
Inte för att den var elak.
Inte för att den var förstörd.
Utan för att hela kroppen verkade säga
“Nu ska vi hoppa!”
Efter några gånger lade det sig.
Hoppningen blev vardag igen.
Fortfarande rolig, men inte längre något som sprätte i hela kroppen.
Och det där tror jag är viktigt.
När något som hästen tycker mycket om försvinner under lång tid, kan reaktionen bli stor när det kommer tillbaka.
Men när aktiviteten återkommer mer regelbundet blir den ofta mindre laddad.
Den blir begriplig.
Den blir förutsägbar.
Och den blir en del av vardagen igen.
När hästen erbjuder gårdagens svar
Omskolade hästar från trav- och galoppbanan är ett bra exempel på det här. De kan ha med sig en hel uppsättning inlärda beteenden som fungerat utmärkt i deras tidigare liv, men som inte alltid passar lika bra i deras nya uppgift.
Det betyder inte att hästen är dum, envis eller ovillig att lära sig. Tvärtom gör den ofta precis det den lärt sig fungerar.
Den goda nyheten är att inlärning går att förändra. Gamla beteenden kan ersättas med nya. Men det tar ofta tid, kräver tålamod och ibland en hel del kreativitet från människans sida. Ibland är vägen inte spikrak, utan man får prova olika lösningar tills man hittar ett sätt som hjälper just den hästen att förstå den nya uppgiften.
Att hästen fortsätter erbjuda sina gamla beteenden är därför sällan ett tecken på att den vill vara besvärlig. Ofta är det snarare ett kvitto på hur stark inlärning kan vara.
Det gäller inte alla
Det är viktigt att säga att det här långt ifrån gäller alla hästar.
Många före detta tävlingshästar fungerar och trivs utmärkt med sitt nya liv som familjehästar, barnponnyer eller skogskamrater. För en del är det precis den förändring de behöver. Andra får fortfarande utlopp för samma behov, men på ett nytt sätt. Och vissa individer verkar helt enkelt inte sakna det tidigare livet särskilt mycket alls.
Hästar är olika.
Det är därför det inte finns några enkla regler. Det här är inte en förklaring som passar alla hästar – men det är en möjlig förklaring som ibland glöms bort när ett nytt beteende dyker upp.
Innan vi går vidare är det värt att stanna upp vid en sak till…
När en häst flyttar börjar den successivt anpassa sig till sin nya ryttare och sina nya rutiner. Hjälper, förväntningar och vardag förändras efter hand. På sätt och vis börjar hästen utbildas in i ett nytt sätt att leva och arbeta.
Men det betyder inte att den börjar om från början.
Hästen bär fortfarande med sig sin erfarenhetsbank – sådant den har lärt sig, sådant den blivit skicklig på och sådant den har positiva associationer till. Det ena utesluter inte det andra. Hästen kan samtidigt anpassa sig till sitt nya liv och fortfarande bära med sig erfarenheter från sitt gamla.
Hästen börjar inte om från noll
När en häst flyttar börjar den inte om från noll.
Den tar med sig sina erfarenheter, sina vanor och allt den har lärt sig genom livet. Ibland är det sådant vi uppskattar direkt – en häst som lugnt står uppbunden, går fint att lasta eller väntar tålmodigt på sin tur. Men den tar också med sig andra beteenden och associationer som tidigare har fungerat bra i ett annat sammanhang.
Det behöver inte ens handla om något hästen tycker är extra roligt eller jobbigt. Hästar lär sig hela tiden att olika signaler betyder olika saker. När de känner igen en signal eller en situation är det därför naturligt att de svarar med det beteende de tidigare har lärt sig.
Jag känner till ett ganska talande exempel. En ponny hade lärt sig att stegra på signal. Det var ett trick som ägaren tyckte var roligt och använde i rätt sammanhang. När ponnyn senare såldes följde den kunskapen med – men informationen gjorde det inte. För de nya ägarna blev beteendet både oväntat och problematiskt, när ponnyn egentligen bara gjorde det den en gång hade fått lära sig.
Det här är förstås ett ovanligt och ganska extremt exempel. Men principen gäller många betydligt vardagligare situationer.
En före detta hopphäst kan börja tagga till när hindren kommer fram.
En tidigare fälttävlanshäst kan känna igen känslan av att få galoppera på större ytor och plötsligt bli betydligt mer motiverad än den brukar vara.
En häst som alltid fått sitt kraftfoder efter ridpasset kan börja gå mot foderkammaren så fort sadeln tas av.
Det betyder inte att något har blivit fel.
Det betyder bara att hästen använder den erfarenhetsbank den redan har.
Därför är det ibland värt att ställa ytterligare en fråga när ett nytt beteende dyker upp:
Är det här verkligen ett nytt beteende – eller är det ett gammalt beteende som bara fått anledning att komma fram igen?
Begränsning skapar inte alltid lugn
Vi tänker ibland att mindre arbete automatiskt ger en lugnare häst.
Men så enkelt är det inte alltid.
För vissa hästar kan mindre arbete absolut vara rätt.
Särskilt om hästen är trött, överbelastad, stressad eller har ont.
Men andra hästar blir inte lugnare av att livet blir mindre.
De blir snarare mer uppfyllda av allt de inte får göra.
De får färre utlopp.
Mindre variation.
Mindre fysisk utmaning.
Mindre chans att använda kroppen på det sätt de är vana vid.
Och då kan energin börja komma ut på andra sätt.
Lite mer bus.
Lite mer laddning.
Lite mer “idéer”.
Lite mer eget initiativ.
Det behöver inte betyda att hästen har blivit farlig.
Men det kan betyda att vardagen behöver ses över.
Vad saknas?
När en häst börjar förändras är det lätt att fråga:
“Vad är det för fel?”
Men ibland är en bättre fråga:
Vad saknas?
Saknas galopp?
Saknas variation?
Saknas mental stimulans?
Saknas fysisk utmaning?
Saknas uppgifter som hästen känner igen och tycker om?
Saknas tillräcklig styrka för det vi ber den om?
Saknas trygghet hos ryttaren när hästen uttrycker lite mer energi?
Det betyder inte att lösningen är att släppa allt fritt och hoppas på det bästa.
Tvärtom.
Ofta behövs mer struktur, inte mindre.
Men strukturen behöver utgå från vad hästen faktiskt behöver.
Säkra utlopp istället för större bromsar
Om en häst blir väldigt laddad av galopp kanske lösningen inte är att aldrig galoppera.
Det kan istället vara att galoppera på ett klokare sätt.
Med rätt ryttare.
På rätt plats.
I rätt tempo.
I lagom dos.
Med tydliga ramar.
Om en häst tänder till vid hinder kanske lösningen inte är att plocka bort alla hinder för alltid.
Det kan vara att använda bommar, små hinder eller enklare uppgifter på ett sätt som gör situationen begriplig och trygg.
Hästen behöver kanske inte mer adrenalin.
Men den kan behöva få använda den del av sig själv som tycker att arbete, fart och uppgifter är roliga.
Ryttarens upplevelse är också verklig
Samtidigt får vi inte glömma ryttaren.
För en erfaren ryttare kan en glad, pigg eller lite laddad häst kännas ganska hanterbar.
För ett barn eller en mindre erfaren ryttare kan samma beteende kännas skrämmande.
Det betyder inte att barnet överdriver.
Rädslan är verklig.
Men det betyder inte heller automatiskt att hästen är farlig.
Här behövs vuxna, tränare och kunniga personer som kan hjälpa till att skilja mellan:
- glad och pigg
- spänd och osäker
- stark och obalanserad
- rädd
- okontrollerbar
För det är inte samma sak.
Och lösningen blir olika beroende på vad vi faktiskt ser.
Hästen har också ett liv
Det här är kanske den viktigaste poängen.
Hästen är inte bara en roll.
Den är inte bara “barnponny”, “läromästare”, “skogshäst” eller “tävlingshäst”.
Den är en individ med kropp, erfarenheter, minnen, behov och preferenser.
När vi förändrar hästens liv behöver vi också fundera på vad som händer med helheten.
Inte bara om hästen är snäll nog.
Inte bara om den passar uppgiften.
Utan också:
Får den fortfarande utlopp för det den mår bra av?
Får den använda sin kropp?
Får den variation?
Får den känna sig kompetent?
Får den göra något den tycker är roligt?
För ibland är det inte mer kontroll som saknas.
Ibland saknas ett klokt utlopp.
Och ibland är hästen inte dum, farlig eller besvärlig.
Ibland säger den bara:
“Jag behöver få utlopp för lite mer av den jag är.”
Om det är något jag hoppas att du tar med dig från den här artikeln så är det just detta: se det inte som en regel, utan som ett perspektiv. Ju fler glasögon vi kan betrakta hästens beteende genom, desto större är chansen att vi hittar en förklaring som, i förlängningen, gör att vi kan hjälpa hästen (och oss ryttare) framåt – istället för att fastna i den första förklaring som känns rimlig.
📚Vill du läsa mer?
Här är några artiklar som kan vara intressanta:
När vi hittar på historier om hästens förflutna