Sommaren börjar gå mot sitt slut. Hästarna kommer hem från sommarbetet, vardagen drar igång igen – och plötsligt står man där och tittar på sin häst.

Oj. Den har visst blivit ganska tjock.

Kanske betydligt tjockare än man hade tänkt sig.

Det är lätt hänt. Förändringar som sker långsamt är svåra att se när vi träffar hästen varje dag. Sommarpäls, gräs, en rejäl betesmage och en kropp som gradvis förändrats gör inte saken lättare.

Men när vi väl upptäcker överhullet är det också lätt att hamna i nästa fälla:

Nu måste hästen banta. Fort.

Och där tycker jag att vi behöver tänka ett varv till.

Ja, överhull behöver tas på allvar

Det här är inte en artikel om att några extra kilon inte spelar någon roll.

Övervikt hos hästar är inte bara en estetisk fråga. Ett för högt hull innebär en ökad belastning på kroppen och är kopplat till bland annat metabola problem och ökad risk för fång.

Så ja – om hästen har för högt hull behöver vi göra något åt det.

Men ”göra något åt det” är inte samma sak som att ge hästen så lite mat som möjligt.

Det är här jag tycker att ordet banta ibland ställer till det lite för oss.

Från fri tillgång på gräs till svältkost?

Tänk dig en häst som under sommaren har gått på ett näringsrikt bete och fått i sig mer energi än den har gjort av med.

Lite förenklat är det precis därför den har blivit tjock.

När hästen sedan kommer in från betet förändras förutsättningarna. Vi kan välja ett lämpligt grovfoder, analysera vad det innehåller och anpassa mängden efter hästens behov.

Om hästen går från ett energiöverskott till en genomtänkt foderstat som är anpassad för att den ska minska i hull har vi redan gjort en stor förändring.

Vi behöver inte automatiskt gå från:

”ät så mycket gräs du vill”

till:

”du får nästan ingenting.”

Och framför allt ska vi inte försöka kompensera flera månaders viktuppgång med några veckors drastisk bantning.

Hästen behöver fortfarande äta

Det här är en viktig del av diskussionen om överviktiga hästar.

Hästen är byggd för att äta fiberrikt foder under en stor del av dygnet. När vi begränsar fodret behöver vi därför inte bara fundera över kalorier.

Vi behöver också fundera över sådant som:

• hur mycket grovfoder hästen faktiskt får
• hur länge fodret räcker
• hur långa ätuppehåll vi skapar
• om hästen får tillräckligt med protein, mineraler och andra näringsämnen
• hur vi kan få ihop en foderstat som både hjälper hästen mot ett sundare hull och fortfarande fungerar för en häst

Det är alltså fullt möjligt att behöva begränsa energiintaget ganska ordentligt utan att målet för den skull är att hästen ska stå hungrig större delen av dygnet.

För vissa hästar kan exempelvis ett energisnålare grovfoder eller halm som en genomtänkt del av foderstaten vara användbart. För andra behöver man hitta andra lösningar. Just halm har jag skrivit mer om här

Det viktiga är att vi räknar och tänker – inte bara tar bort mat på måfå.

En tjock häst kan också få för lite näring

Här finns också en tankevurpa som jag stöter på ganska ofta.

När vi konstaterar att hästen är för tjock blir den spontana lösningen lätt att dra ner på maten. I bästa fall ser vi fortfarande till att hästen får tillräckligt med grovfoder och tuggtid. Men ibland drar vi ner så mycket att foderstaten inte längre ger hästen den näring den behöver.

Det kan bli särskilt tydligt när grovfodret har ett lågt näringsinnehåll. Hästen kan få en rimlig mängd grovfoder och gott om fibrer att tugga på – men ändå inte få tillräckligt av exempelvis protein, mineraler eller andra näringsämnen. I vissa foderstater kan det till och med vara svårt att täcka hästens underhållsbehov, än mindre behovet hos en häst som dessutom förväntas arbeta och bygga eller bibehålla muskulatur.

Här kan också hästens utseende lura oss igen.

En häst som får mycket fiberrikt men näringsmässigt svagt foder, till exempel halm, kan ha en ganska rejäl buk. Det kan förstärka känslan av att den där hästen får ju mer än tillräckligt med mat. Men bukens storlek berättar inte om foderstaten faktiskt täcker hästens näringsbehov.

Hästen kan alltså ha mycket att tugga på, se rejält bukig ut och samtidigt behöva mer eller annan näring.

Och här kan nästa tankevurpa komma.

”Min häst är tjock – och du tycker att jag ska ge den kraftfoder?”

Ja. I vissa fall kan det faktiskt vara precis vad som behövs.

Inte för att hästen behöver en massa extra energi för sakens skull, utan för att det grovfoder vi har att arbeta med inte kan täcka hela näringsbehovet inom en lämplig mängd.

Vilken komplettering som behövs beror förstås på vad grovfoderanalysen visar. Ibland räcker ett mineralfoder. Ibland behöver framför allt protein kompletteras. I andra fall kan ett mer komplett kraftfoder behövas – och ibland kan mängden till och med bli större än vad hästägaren först känner sig bekväm med när hästen samtidigt behöver gå ner i hull.

Men det är inte hästens runda mage som avgör vad som ska finnas i foderstaten.

En häst kan ha för mycket kroppsfett och samtidigt få för lite av den näring kroppen behöver.

Det är därför ”den är tjock, alltså ska den ha mindre av allt” blir ett så trubbigt sätt att tänka.

Vi behöver egentligen hålla isär tre frågor:

Har hästen tillräckligt att tugga på?

Får den rätt mängd energi för det hull vi vill uppnå?

Får den den näring den behöver för att underhålla kroppen och klara det arbete vi förväntar oss av den?

De tre frågorna är inte samma sak – och svaret kan faktiskt vara ja på en av dem och nej på en annan.

Målet är därför inte bara en smalare häst.

Målet är en häst i ett sunt hull som samtidigt får tillräckligt med fibrer och tuggtid och den energi och näring den behöver för att kroppen ska fungera och för det arbete vi ber den att utföra.

Börja dessutom med att kontrollera att hästen faktiskt är tjock

Det låter kanske självklart.

Men en stor mage är inte samma sak som mycket kroppsfett.

Som jag skrivit tidigare så kan en häst vara bukig utan att vara överviktig. Den kan ha relativt lite muskler och samtidigt ha fettdepåer. Den kan också ha mycket kroppsfett utan att se riktigt så rund ut som vi föreställer oss.

Därför behöver vi faktiskt hullbedöma hästen.

Och helst inte bara med ögonen.

Titta. Känn. Och följ förändringen över tid.

Känn över bland annat revben, nacke, mankam, rygg och bakdel. Använd gärna viktmåttband som ytterligare ett sätt att följa förändringen. Bilder tagna från samma vinklar med jämna mellanrum kan också vara värdefulla.

Ingen av metoderna är perfekt på egen hand.

Tillsammans börjar de däremot ge oss en ganska bra bild.

Låt viktnedgången få ta tid

Om hästen har lagt på sig över flera månader är det ganska rimligt att också låta förändringen åt andra hållet ta tid.

Det är egentligen inte särskilt dramatiskt.

Vi justerar foderstaten. Betet och grovfodret ses över. Vi ser över hur mycket hästen rör sig och, där det är lämpligt, träningen. Sedan följer vi vad som händer.

Förändras hullet åt rätt håll?

Bra. Då behöver vi kanske inte göra mer just nu.

Händer ingenting alls trots att vi faktiskt har koll på vad hästen äter? Då får vi analysera situationen igen och justera.

Har hästen ett kraftigt överhull, tidigare fång, misstänkt insulinproblematik eller andra hälsoproblem är situationen förstås en annan. Då kan viktminskningen behöva planeras tillsammans med veterinär och/eller kvalificerad foderrådgivare.

Men principen är fortfarande densamma:

Målet är inte att få ner vikten så snabbt som möjligt. Målet är att få hästen till ett sundare hull på ett sätt som också är sunt för hästen.

Och sedan kommer den lite tråkiga frågan: hur hamnade vi här?

Det är lätt att vara efterklok i augusti.

Hästen gick ut på betet ganska lagom och kom tillbaka betydligt rundare.

Men kanske är den viktigaste lärdomen inte vad vi gör nu, utan vad vi gör nästa gång.

För det är betydligt lättare att bromsa en begynnande viktuppgång än att försöka få bort ett ordentligt överhull.

Här blir hullbedömningen ett förebyggande verktyg.

Inte något vi gör när vi redan misstänker att hästen är tjock.

Utan något vi gör regelbundet.

Ögat. Handen. Och ja – måttbandet. 😉

Om du känner igenom hästen regelbundet under betessäsongen kan du upptäcka små förändringar tidigare. Kanske märker du att revbenen börjar bli svårare att känna. Att fettdepån vid mankammen ökar. Eller att måttbandet sakta men säkert börjar krypa uppåt.

Då kan du göra små förändringar medan problemet fortfarande är litet.

Hullbedömning fungerar bättre som instrumentpanel än som brandlarm

Det är kanske den viktigaste poängen.

Vi behöver inte vänta tills vi tittar på hästen i augusti och tänker:

Men herregud. När hände det här?

Hullbedömning handlar inte bara om att kunna sätta en siffra på hästen.

Det handlar om att lära känna hur just den här hästens kropp förändras.

Vad händer när gräset kommer?

Vad händer när träningsmängden minskar?

Var brukar hästen lägga fett först?

Hur känns revbenen när hästen ligger i ett hull som fungerar bra?

Och åt vilket håll är utvecklingen på väg just nu?

Ju bättre vi blir på att upptäcka de små förändringarna, desto mindre behöver vi ta till stora åtgärder senare.

Så om din häst kommer in från sommarbetet rundare än du hade tänkt dig:

Konstatera. Hullbedöm. Planera. Följ upp.

Men panikbanta inte.

Det tog tid att lägga på sig kilona.

De får gärna ta lite tid att försvinna också.

---

📚Vill du ha mer?

---

Vill du bli säkrare på att bedöma hull?

Att skilja mellan bukighet, muskler, fett och hästens naturliga kroppsform är inte alltid enkelt. Faktum är att två personer kan titta på samma häst och göra helt olika bedömningar.

Det är just därför jag har skapat kursen Hullbedömning i praktiken.

Där får du steg för steg lära dig att bedöma hull systematiskt – vad du ska titta på, vad du ska känna efter och hur du skiljer mellan muskler, fett och bukighet.

Målet är inte bara att du ska bli säkrare på att bedöma din egen häst. Du får lära dig en metod som du kan använda på olika hästar och träna upp både ögat och händerna för att bli allt säkrare i dina bedömningar

Inte bättre på att gissa – bättre på att faktiskt hullbedöma.

Du har väl sett att det kommer en kurs i utfodring.

Vill du lära dig mer om hur grovfoder, bete och utfodring faktiskt påverkar hästens kropp i vardagen?

I min kommande kurs “Grovfoder i praktiken” pratar vi om just sådana här situationer på ett pedagogiskt och verklighetsnära sätt — utan pekpinnar och utan att göra utfodring onödigt krångligt.

Just den här typen av frågor – när ser hästen fet ut, när är den bara full av grovfoder och hur skiljer man på de två – är precis sådant vi arbetar med i Grovfoder i praktiken

För målet är inte perfektion.
Målet är att förstå mer, känna sig tryggare och kunna fatta klokare beslut för sin egen häst.