Det som har format Linda som hästterapeut
Del 1
Ja, jag kommer att sjunga Lindas lov i den här artikeln. 😉 Och det gör jag alldeles medvetet.
För jag tycker att det är värt att sätta ord på det som, i mina ögon, får henne att sticka ut som hästterapeut – och varför jag så självklart har valt att samarbeta med henne.
En utbildningslista kan berätta vad en människa har studerat. Den berättar däremot inte alltid hur hon ser, tänker och agerar när verkligheten inte riktigt följer skolboken.
Det är ofta där den verkliga yrkesskickligheten blir synlig.
Därför fick jag förtroende för Linda
När jag lärde känna Linda för fyra år sedan insåg jag snabbt att jag ville samarbeta med henne.
Som dåvarande ordförande i en mindre ridklubb med ridskoleverksamhet fick jag på nära håll följa hur hon arbetade med ridskolehästarna – både förebyggande, som en del av deras löpande friskvård, och när någon av dem behövde mer riktad hjälp.
Linda stannar sällan vid den spända muskeln eller det första hon upptäcker. Hon vill förstå vad hon känner, varför det kan ha uppstått och om någonting mer runt hästen behöver undersökas eller förändras.
Men hon förstår också att allt som känns spänt eller begränsat inte automatiskt ska lossas eller förändras.
En ridskolehäst, en äldre häst eller en häst med en lång historia kan ha utvecklat kompensationer som behöver hanteras med stor eftertanke. Om man förändrar en del av kroppen utan att förstå helheten kan en välmenad behandling göra det svårare för hästen att klara sin vardag och sitt arbete.
Det betyder inte att hästen inte ska få hjälp. Tvärtom går det ofta att göra stor skillnad. Men målet kan inte alltid vara största möjliga rörlighet eller att förändra allt som avviker från det ideala. Behandlingen måste anpassas efter den individ som faktiskt står framför terapeuten.
Att veta vad man vill påverka, när man bör göra det och varför är minst lika viktigt som att kunna utföra själva behandlingen.
Linda är en av få terapeuter jag har mött som så tydligt förstår och arbetar utifrån detta.
Därför är det inte bara hennes händer jag har förtroende för.
Det är hennes sätt att tänka.
En utbildning är en grund – inte en slutstation
Linda är legitimerad sjuksköterska och diplomerad häst- och hundmassör. Hon är även utbildad inom bland annat medicinsk laserbehandling och har genom åren fortsatt att fördjupa sina kunskaper om djurens kroppar, rörelser, rehabilitering och friskvård.
Du kan läsa mer om Linda och hennes utbildningar och kompetenser här
Utbildningarna har gett henne en gedigen grund. Men kunskap blir inte automatiskt till yrkesskicklighet för att den står på ett diplom.
Den måste användas.
Linda har under många år mött många olika hästar i olika slags stall, verksamheter och discipliner. Hon har fått känna igenom många kroppar, studera många rörelsemönster och se hur hästar reagerar på behandling, träning och förändringar i sin vardag.
Med tiden tränas inte bara tekniken i händerna. Även blicken, känslan och omdömet utvecklas.
Man lär sig att känna igen mönster. Samtidigt lär man sig förhoppningsvis att två hästar som uppvisar liknande symtom ändå kan ha helt olika problem.
När hovarna följde med hem till middagsbordet
Under flera år levde Linda tillsammans med en man som utbildade sig till och senare arbetade som hovslagare. Att leva tillsammans med en hovslagare gör inte någon annan till hovslagare. Men det gör det ganska svårt att inte börja prata om hovar.
Hovarna stannade inte alltid kvar i stallet. De följde med hem till middagsbordet.
Linda läste mycket av hans kurslitteratur och de diskuterade hovar, benställningar, belastning och rörelsemönster. Hans perspektiv som hovslagare mötte hennes växande kunskap om muskler, rörelse och behandling.
Vad händer högre upp i kroppen när hästen inte belastar sina hovar jämnt? Kan det som känns i ryggen vara en följd av någonting som börjar längre ned?
Men sambandet går också åt andra hållet. Hur kan spänningar, nedsatt rörlighet eller svårigheter att hålla balansen påverka hovens isättning och slitage?
Deras olika kunskaper möttes dessutom mycket konkret vid skoningen.
En häst som har svårt att balansera på tre ben, kanske är tung i det ben som hovslagaren ska hålla, har svårt att stå kvar eller klarar inte den position som skoningen kräver. Då kunde Linda ibland behandla hästen inför skoningen för att hjälpa den.
Det kunde göra skosituationen lättare för hovslagaren – men framför allt mer hanterbar och bekväm för hästen.
Samarbetet gav därför Linda mer än teoretiska kunskaper om hovar. Hon fick praktisk erfarenhet av hur hovarna och resten av kroppen påverkar varandra och hur två professioner, med olika kunskaper och ansvar, kan hjälpas åt kring samma häst.
Hon utbildade sig inte till hovslagare och gör inte hovslagarens bedömningar. Men hon har sett många hovar, diskuterat många samband och utvecklat en förståelse för att det som känns i en del av hästens kropp inte nödvändigtvis har börjat där.
Det betyder också att hon kan uppmärksamma när hovarna är en av de delar som behöver undersökas vidare av rätt yrkesperson.
En vänskap där behandling, rörelse och ridning fick mötas
En annan person som fick stor betydelse för Lindas utveckling var Josefine Falk Sjöberg, som drev verksamheten MultiHorse. Josefine och Linda var nära vänner och hade gått hästmassörutbildningen tillsammans.
Josefine, som tyvärr inte längre finns i livet, fortsatte att vidareutbilda sig inom bland annat osteopati. Hon arbetade med många olika slags hästar i södra Norrland och Uppland – i professionella stall såväl som hos privata hästägare och inom flera olika tävlingsdiscipliner.
Hon var också en mycket skicklig ryttare och hade erfarenhet som tränare.
Deras samtal handlade därför inte enbart om vad de kände i hästens kropp. De kunde också prata om hur hästen fungerade i ridningen, vad som hände i träningen och hur hästens sätt att använda kroppen kunde hänga samman med det de fann vid behandlingen.
De diskuterade enskilda iakttagelser, bollade möjliga förklaringar och delade erfarenheter med varandra.
Varför fortsatte en viss spänning att återkomma? Var behandlingen tillräcklig eller behövde någonting förändras i träningen? Kunde ryttaren, utrustningen, hovarna eller hästens övriga vardag bidra till problemet? Fanns det någonting de hade missat?
Man kan inte överta en annan människas utbildning eller erfarenhet. Men man kan utvecklas genom att tänka tillsammans.
I samtalen med sin vän fick Linda pröva sina egna tankar mot någon som både hade gemensamma kunskaper och andra perspektiv. Det hjälpte henne att fortsätta utveckla sitt eget omdöme.
Fler djur ger fler perspektiv
Linda har också valt att fortsätta utbilda sig inom behandling och fysisk träning av hundar.
En hund är inte en liten häst, lika lite som en häst är en stor hund. Arterna har olika kroppar, olika rörelsemönster och olika förutsättningar.
Samtidigt finns det beröringspunkter. Muskler, leder och annan vävnad påverkas av belastning. Djur kan kompensera för svaghet, smärta eller nedsatt rörlighet. De behöver återhämtning och en träning som är anpassad efter individens kropp och uppgift.
Vissa behandlingsprinciper och delar av kroppens reaktioner kan också vara likartade, även om kunskapen alltid måste tillämpas utifrån den art och individ som står framför henne.
När Linda studerar hundens kropp får hon därför inte några enkla svar att flytta över till hästen. Däremot får hon ytterligare jämförelsepunkter, fler frågor att ställa och ännu ett perspektiv på rörelse, belastning och behandling.
Det breddar hennes blick.
Kunskap som fortsätter att växa
Lindas kunnande kommer inte från en enda utbildning, metod eller människa.
Det har vuxit genom formella utbildningar och många års praktiskt arbete, men också genom hennes nyfikenhet och vilja att samtala med människor som ser djuret ur andra perspektiv.
Hovslagaren, vännen och kollegan, hundarna och alla de hästar hon har mött har på olika sätt bidragit till hur hon ser, känner och tänker i dag.
Men yrkesskicklighet handlar inte bara om hur mycket man kan eller hur många metoder man behärskar.
Den visar sig också i vad man väljer att göra, vad man avstår från – och när man förstår att någon annan behöver ta vid.
Det är den delen av Lindas arbetssätt som jag berättar vidare om i del två:
Att vara skicklig är också att veta när man inte är lösningen.
📚Läs vidare
Hur märks all denna kunskap när Linda möter en häst – och varför är förmågan att avstå, avgränsa och hänvisa vidare en del av yrkesskickligheten?
Läs del två: Att vara skicklig är också att veta när man inte är lösningen
Vill du veta mer om Linda?
På Lindas sida kan du läsa mer om hennes utbildningar, hur hon arbetar, vilka behandlingar hon erbjuder och var hon kan träffa din häst.