Får hästen verkligen i sig mer?
Nu på våren händer något som många av oss väntar på.
Det börjar bli grönt i hagarna.
Först knappt synligt.
Sedan som ett svagt skimmer över den annars jordiga marken.
Och plötsligt ser man det tydligt: små, små strån som letar sig upp här och där.
Det är också här det är lätt att tänka fel.
För “det börjar bli grönt” betyder inte automatiskt att hästen får i sig mer mat.
Två situationer som ser lika ut – men inte är det
När de första stråna kommer kan vi ofta se samma beteende hos hästar:
De går med nosen i marken.
De letar.
De plockar.
Men vad det betyder kan tolkas helt olika – beroende på hur hästen utfodras i övrigt.
Det här är också ett exempel på varför utfodring i vardagen sällan handlar om en enskild faktor – utan om hur flera delar samverkar.
(Läs mer om helhetstänket här)
Hästar med fri tillgång på grovfoder
I hagar där hästar har fri tillgång (eller god tillgång) på grovfoder ser man ofta att de börjar äta lite mindre av sin vanliga mängd när det börjar grönska.
Det kan väcka oro:
“Är det något fel på balen?”
“Har den blivit dålig?”
”Hur mår min häst, är den sjuk?”
Men ofta är förklaringen mycket enklare än så.
Det gröna som börjar växa är nytt, fräscht – och helt enkelt väldigt gott. Självklart måste du ta en extra koll på din häst så det inte är kolik eller något annat! Men ofta handlar det om att din häst just nu väljer det som smakar bäst för stunden och det är gräset.
Eftersom de fortfarande har tillgång till grovfoder i övrigt brukar deras behov ändå bli hyggligt tillgodosett. De kan äta ikapp senare, eller variera sitt intag över dygnet.
Här handlar det alltså sällan om ett problem – utan mer om ett naturligt beteendeval. De första färska gröna stråna är helt enkelt väldigt goda.. så klart.
Hästar med begränsad tillgång på grovfoder
I den andra typen av hagar – där fodergivan är begränsad – kan vi se exakt samma beteende.
Hästar som går med näsan i marken.
Hästar som “betar”.
Men här är tolkningen ofta en helt annan.
Det är lätt att tänka:
“De hittar ju gräs nu, då kan vi minska på fodret.”
Problemet är att det som kanske till och med ser grönt ut för oss ofta är försvinnande lite för hästen.
Det är inte en beteshage. Det är enstaka strån.
Och det är här det är så lätt att bli lurad.
Att gå och leta och plocka betyder inte att de får i sig tillräckligt.
Tvärtom kan det vara ett tecken på att de fortfarande är hungriga – och försöker få i sig allt som går.
När vi tar bort för tidigt
Om man i det här läget börjar ta bort ett eller flera grovfodermål kan det snabbt få konsekvenser.
Du kan börja se att hästarna:
- väntar mer aktivt på mat
- “hänger” vid utfodringsplatser
- blir mer irriterade
- får svårare att slappna av
- hamnar i fler konflikter i hagen
Det som såg ut som att de “klarade sig på det som växer” visar sig istället vara ett läge där de nu får för lite.
Lite grönt är inte samma sak som bete
Det här är kärnan:
En totalt nerbetad hage där marken börjar skifta i en svag grön nyans intill jordskorpan är inte samma sak som en hage som faktiskt producerar tillräckligt med foder.
För att gräset ska ersätta grovfoder behöver det finnas i mängd.
Inte bara som små strån här och där.
Det vi ser tidigt på våren är ofta mer ett smakprov än en faktisk fodertillgång.
Vill du förstå mer om hur grovfoder faktiskt fungerar i praktiken – och vad som spelar roll i vardagen – hittar du fler artiklar här
Titta på fler av hästarnas beteenden
Det är lätt att titta på hästarna som ser ut att gå och beta i hagen och dra slutsatser.
Men det som ger bäst vägledning är fortfarande hur hästarna beter sig i övrigt.
Hur beter de sig sinsemellan? – Har det ändrat sig plötsligt?
Är det (ökade) konflikter mellan hästarna?
Hur ser deras rytm ut över dygnet?
Är de lugna – eller väntande?
Äter de avslappnat – eller letar de konstant?
Det är där du ser om utfodringen faktiskt fungerar och är tillräcklig.
Det första vårgräset;
Det är lätt att överskatta effekten
Det första vårgräset som kommer upp är mycket spätt och vattenrikt.
Särskilt i hårt nedtrampade hagar handlar det ofta om enstaka små strån som växer upp ur en kompakt mark.
Det innehåller visserligen både protein och lättlösliga kolhydrater (socker/fruktan), men framför allt finns det i så liten mängd att det inte bidrar med något större näringsintag totalt.
Gräset i det här stadiet är mjukt och innehåller mindre strukturfiber än moget gräs – och eftersom mängden är så begränsad får hästen i sig väldigt lite fiber totalt.
För känsliga hästar kan det därför vara extra viktigt att grovfodergivan ligger stabilt, så att det lilla vårgräset inte blir ett ensamt tillskott ovanpå en i övrigt för låg fibertillförsel.
Sammanfattning
När det börjar bli grönt i hagen:
- Hästar med fri tillgång kan äta mindre av grovfodret – utan att det är ett problem
- Hästar med begränsad tillgång kan se ut att “beta” – utan att få i sig tillräckligt
- Några små strån ersätter inte ett grovfodermål
- Tar du bort foder för tidigt kan det leda till mer hunger och mer oro i hagen
Det viktiga är alltså inte bara att det ser grönt ut.
Det viktiga är vad hästen faktiskt får i sig.
Och det är inte alltid samma sak.
Och en viktig sak i sammanhanget: fortsätt iaktta.
Följ både hästarna och grästillväxten över tid.
Håll koll på din hästs vikt, hull och beteende – men också på hur mycket gräset faktiskt får chans att växa i just din hage.
Gör förändringar successivt, inte allt på en gång, och utvärdera innan du justerar igen.
Kom ihåg att olika hästar reagerar olika – det som fungerar för en individ fungerar inte alltid för en annan.
Det är i den här kombinationen av iakttagelse och små, genomtänkta justeringar du fattar de kloka besluten.
För det handlar inte om att gissa rätt en gång.
Det handlar om att följa, förstå, och justera i takt med det som faktiskt händer.